Vi fick av en händelse tag på en gammal vapensköld. Tre stjärnor, två korslagda hammare och två latinska meningar, Equis a malleis et stellis, ungefär: Riddare av hammare och stjärnor och, Per aspera ad astra, genom svårigheter mot stjärnorna, ett ganska vanligt latinskt ordspråk, både NASA och den nu mer nedlagda Västmanlands flygflottilj har detta ordstäv som sitt valspråk – dock nådde endast en av dessa verksamheter utanför jordens stratosfär.
På baksidan står det: A Berghman 48.
Ja, endast fantasin sätter alltså gränser för vad denna vapensköld kommer från. Och vi själva vet ännu inte riktigt vad vi ska ha den till men kommer säkert på ett bra användningsområde så småningom, tills dess får den stå på skrivbordet.
Detta är ett s.k. ’riddarevapen’ för medlem av Svenska Frimurare Orden med grad VIII. Sköldformen är den, vilken brukas av Skånska Provinsiallogen
Arvid Berghman, född 26 februari 1897 i Malmö, död 8 juni 1961 i Djursholm, var en svensk heraldiker och försäkringstjänsteman.
Vid 1920-talets slut började han att intressera sig för heraldik och kom snart att skriva om ämnet i tidningar och tidskrifter. År 1938 utkom hans första heraldiska bok, nämligen Heraldiskt vademecum (ny upplaga 1987) och 1958 Bibligraphie héraldique suédoise i den spanska tidskriften Hildalaguia. År 1932 blev han amanuens vid Riksheraldikerämbetet och några år senare kanslist vid Kungl. Maj:ts orden. År 1945 utnämnde kungen honom till titulär hovkamrerare. Han erhöll sedermera titeln hovintendent.
År 1944 publicerade Berghman en historisk utredning om Dynastien Bernadottes vapen och det svenska riksvapnet. Barnboken Heraldisk bilderbok tillägnad H.K.H. Kronprins Carl Gustaf utgav han 1951 då den blivande kungen var fem år gammal. Han verkade också själv som heraldisk tecknare. När Académie Internationale d’Héraldique bildades 1949 invaldes Berghman omgående.
År 1949 utgav han i riksheraldikerämbetets skriftserie boken Nordiska riddareordnar och dekorationer.